Hur läkemedel når och påverkar miljön

De huvudsakliga orsakerna till att humanläkemedel når miljön är:

• utsläpp i samband med framställning
• utsöndring av konsumerade läkemedel till avloppsvatten
• utsläpp vid kassation. 

Både användning och tillverkning bidrar till utsläpp av läkemedel till miljön. Även om användning av läkemedel bidrar stort till utsläpp av läkemedel till miljön kan tillverkning leda till mycket höga halter i de vattendrag som tar emot avloppsvatten från sådana anläggningar.

Svårnedbrytbara ämnen, så kallade persistenta ämnen, kan ha lättare att passera reningsverk och de kan finnas kvar länge i miljön. Det gör att de kan spridas över större områden och det finns därmed större risk att de kan förekomma i tillräckligt hög koncentration för att ge effekter på miljön.

Läkemedel är ofta designade för att vara kemiskt stabila. De ska bland annat klara transport och lagring, samt undgå att brytas ned innan de når sitt eller sina primära målorgan i tillräckligt hög koncentration. Motståndskraft mot snabb nedbrytning är således ofta en positiv och önskvärd egenskap hos ett läkemedel. Samtidigt är det en negativ egenskap ur miljösynpunkt. Eftersom läkemedel ofta är relativt stabila är det viktigt att: 

• tillverkaren undviker utsläpp till miljön
• vi använder läkemedel ansvarsfullt
• avloppsvatten renas från läkemedlens aktiva substanser och metaboliter.

Förekomst av läkemedel i miljön

Efter de första rapporterna i slutet av 1970‍-‍talet har mängder av vetenskapliga studier och monitoreringsrapporter påvisat förekomst av läkemedel i: 

• renat kommunalt avloppsvatten
• ytvatten
• dricksvatten
• grundvatten
• sediment
• mark. 

Hundratals olika läkemedelssubstanser har hittats i miljön, och listan växer i takt med att mätmetoder för fler läkemedel utvecklas.