Bakgrund

Astma är en av våra vanligaste folksjukdomar och drabbar cirka 10 % av befolkningen 

(1)

. De flesta insjuknar i ung ålder men det förekommer även att personer i medelåldern och efter 70 års ålder får astma, vilket kan vara lätt att förbise.

Astma karaktäriseras av kronisk inflammation och variabel luftvägssammandragning (obstruktivitet). Luftvägssammandragning kan återgå av sig själv eller efter behandling 

(2)

. De flesta astmatiker har normal lungfunktion vid spirometri. Detta skiljer astma från KOL, som är en kroniskt obstruktiv lungsjukdom med bestående obstruktivitet.

Symtom och utlösande faktorer

Variabel luftvägsobstruktion vid astma kan innebära symtomfrihet i kortare eller längre perioder, men även perioder med mer och svårare symtom. Det kan också innebära akuta försämringsperioder, så kallade exacerbationer.

De vanligaste symtomen är:

• andfåddhet
• pipig, väsande andning
• tryck eller trånghetskänsla i bröstet
• hosta. 

Vanliga utlösande faktorer är:

• ansträngning
• förkylning
• exponering för allergen eller irritanter
• kyla
• fuktig luft
• starka dofter
• luftföroreningar. 

Ökad känslighet i luftvägarna

Exponering för allergen kan bidra till en ökad känslighet i luftvägarna, bronkiell hyperreaktivitet. Det gör att en patient med pollenallergi lättare reagerar på ospecifika irritanter under pollensäsongen än under resten av året. Cirka hälften av vuxna med astma har någon form av luftvägsallergi.

Även virusinfektioner kan leda till en ökad känslighet i luftvägarna. Den ökade bronkiella aktiviteten kan kvarstå flera veckor efter att infektionen läkt.

Astmatiker som varit underbehandlade under flera år kan utveckla en kronisk obstruktivitet. Den kan vara svårbehandlad på grund av remodellering av luftvägarna. Astmatiker som röker har mycket stor risk för allvarlig sjukdom med kronisk obstruktivitet och KOL som följd. Båda sjukdomarna förekommer då samtidigt.

Undergrupper

Astma är ett övergripande sjukdomsbegrepp som omfattar många olika undergrupper, så kallade fenotyper. Undergrupperna har specifika demografiska, kliniska och/eller patofysiologiska kännetecken, som initialt behandlas lika, men vid svårare sjukdom kan kräva olika typer av behandling. Det krävs mer forskning för att fullt ut påvisa den kliniska användbarheten av ytterligare detaljerad fenotypning av astma av lindrig till måttlig svårighetsgrad i primärvård. 

Viktigt att identifiera svår astma

Svår astma är viktig att diagnostisera och remittera för utredning och karaktärisering 

(3)

 på lung- eller allergimottagning 

(4)

. Vid svår okontrollerad astma, trots att patienten har adekvat patientutbildning, inhalationsteknik och medicinering, kan ytterligare utredning visa att patienten kan ha nytta av behandling med biologiska läkemedel.