Ungdomar (13-18 år)
Under tonårstiden är barnets kropp mer lik en vuxens kropp. Det finns förvånansvärt lite forskning kring läkemedelsomsättningen hos tonåringar. Men från ett kliniskt perspektiv är det uppenbart att tonåringar kan vara extra känsliga. Dessutom är variabiliteten mellan individer i samma ålder extra stor under tonårstiden.
Även om kroppsstorleken är som hos en vuxen så är det många andra fysiologiska förändringar som påverkas. Ett exempel är läkemedelsmetabolismen, där CYP2D6 är ett enzym som utvecklas till vuxen nivå under tonårstiden och har stor betydelse för metabolisering av många läkemedel som
(32):
- antidepressiva
- antipsykotika
- betablockerare
- opioider.
Dessutom har CYP2D6 en stor genetisk variabilitet mellan individer. En person kan vara ultrasnabb eller långsam metaboliserare. Detta kommer självklart påverka hur individen reagerar på läkemedlet. Om effekten uteblir, trots bra följsamhet, eller att det uppstår biverkningar, kan det vara läge att mäta aktiviteten av just detta enzym för att kunna optimera doseringen för den enskilda individen.
Pubertet och läkemedelsbehandling
Även andra faktorer som hormonförändringar kan ha betydelse på läkemedelsmetabolismen. Exempelvis kan förändringar i mängden östrogen och progesteron påverka läkemedelsmetabolismen. Självklart kan metabolismen också påverkas av faktorer som:
- livsstil
- genetik
- allmän hälsa.
Puberteten kan också ge upphov till läkemedelsbehandlingar beroende på utebliven eller i skolåldern för tidig pubertet. Påverkan av fertilitet av läkemedel som exempelvis vissa cytostatika kan föranleda möjligheten att frysa in ägg eller spermier.
Läkemedelspanoramat börjar också gå mot att inkludera mer livsstilsbaserade läkemedel som antikonception och aknebehandling. I tonåren genomförs också sekretessprövning på apotek innan tonåringens recept visas för vårdnadshavaren.
Patientsäkerhet och eget ansvar
Fokus när det kommer till patientsäkerheten ligger på det egna ansvaret för läkemedelsbehandlingen. Under tonårstiden förväntas barnet, som är på väg att bli vuxen, ta ett större eget ansvar för sin läkemedelsbehandling. För ett barn som är kroniskt sjuk kommer ofta en tid när barnet ifrågasätter sin situation och faktiskt “vill vara som alla andra”. Utebliven effekt av en läkemedelsbehandling kan då bero på att läkemedlet faktiskt inte togs.
Varje individ kommer att behöva stöttning utifrån sina egna förutsättningar och risker för självskada eller självmedicinering kommer i vissa fall behöva beaktas. Behovet av specialtillverkade läkemedel och off-label behandling minskar ytterligare. Övertagandet av kunskapen för patienter med kronisk läkemedelsbehandling ska föras över till vuxenvården.