Seborroiskt eksem
Seborroiskt eksem, också kallat mjälleksem, är mycket vanligt. I typiska fall är det lätt att känna igen, men kan i vissa fall vara svårt att skilja från andra dermatoser. Behandlingen inriktar sig både på att dämpa inflammation och reducera bidragande faktorer till uppkomst.
Uppemot fem procent av befolkningen drabbas någon gång under livet av seborroiskt eksem. Ofta är symptomen periodvisa och återkommande, ibland ihållande. Det tenderar att framför allt vara lokaliserat till områden som har mycket talgkörtlar, till exempel:
- hårbotten
- ögonbryn
- näsvingeveck
- hörselgångar
- övre bröstkorg
- ibland axiller, ljumskar och pubisregionen.
Jästsvamp, framför allt den på huden normalt förekommande Malassezia furfur, har visats ha en patogenetisk betydelse i kombination med endogena faktorer. Ibland ses försämring vid psykisk stress
(5).
Utredning
I de flesta fall känns det seborroiska eksemet lätt igen på sitt utseende och framför allt lokalisation. Vid hårbottenbesvär med mycket fjällning kan psoriasis vara en viktig differentialdiagnos, liksom atopiskt eksem.
Behandling
Vid kraftigt eksem med mycket klåda behövs ofta en kortvarig behandling med topikala kortikosteroider, samtidigt med något topikalt antimykotikum. Till hårbotten lämpar sig ketokonazol i schampo-beredning bra i det avseendet. Vid lindrigare seborroiskt eksem utan så mycket klåda behövs sällan kortikosteroider. Det kan då vara tillräckligt med enbart antimykotika
(5).
Det är viktigt att informera patienten om att eksemet ofta återkommer, eftersom Malassezia furfur ingår i hudens normalflora och inte är något som går att ”behandla bort” med antimykotika. Därför kan det vara lämpligt att efter förbättring övergå till lämplig underhållsbehandling, till exempel ketokonazol en gång per vecka (anpassat efter vilket intervall som räcker för att hålla eksemet under kontroll hos den enskilda individen).