Atopisk dermatit

Den allra högsta prevalensen av atopisk dermatit (>20 %) föreligger hos barn, med tendens att i mer än hälften av fallen förvinna före vuxen ålder.

Det finns en välkänd samsjuklighet med atopiska sjukdomar som allergisk astma och rinit, men till skillnad från dessa är inte atopisk dermatit en immunglobulin E (IgE)-medierad sjukdom. Sjukdomen i sig orsakas alltså inte av någon allergi, men hos de allra minsta barnen kan en uppblossande atopiskt dermatit dock vara ett delsymptom i en födoämnesallergi.

En skadad barriärfunktion i huden och en medföljande hudtorrhet är starkt bidragande mekanismer bakom uppkomst och försämring av sjukdomen. Ärftlighet för atopisk dermatit och/eller atopiska sjukdomar är vanligt hos de som drabbas 

(1)

.

Hur den atopiska dermatiten uppträder skiljer sig åt mellan olika åldrar. Hos spädbarn är utbredningen oftast lokaliserad till:

• kinder
• bål
• sträcksidor på armar och ben. 

Äldre barn och ungdomar drabbas i första hand i böjveck, infraglutealveck (därav ofta kallat ”böjveckseksem”) och perioralt.

Hos vuxna uppträder sjukdomen framför allt på händer samt i ansikte- och halsregionen. Utslagen kan se olika ut, men är ofta rodnade, torra och fjällande, med ställvis inslag av papler, vesikler och lichenifiering (hudförtjockning). Smärtande sprickbildning och vätskande lesioner kan förekomma.

Yttre faktorer som torr och kall luft samt värme och svettning kan orsaka försämring. Hos barn ses, speciellt på vintern, fjällning med torra sprickor på främre delen av fotsulor och undersidan av tårna, så kallad juvenil plantardermatos (ofta benämnt som ”atopiska vinterfötter” även om det kan yttra sig även under andra tider på året).

Ett dominerande symptom vid atopisk dermatit är klåda. Hos vissa kan den vara så svår att den bland annat orsakar störning av nattsömnen. Huden är som regel torr, vilket i sig bidrar till en ökad benägenhet att uppleva klåda. Ofta bildas en ond cirkel på grund av att individen kliar sig och därmed orsakar mer hudirritation och barriärskada, som triggar ännu mer klåda. 

Utredning

Diagnostiken av atopisk dermatit grundar sig helt på den kliniska bilden. Den innefattar en kombination av typisk anamnes och statusfynd 

(1)

 

(2)

. Bland vanliga differentialdiagnoser återfinns andra typer av eksem, exempelvis:

• kontakteksem
• seborroiskt eksem
• svampinfektioner
• perioral dermatit
• scabies
• psoriasis. 

Vid osäkerhet kring diagnosen kan Williams diagnoskriterier (Se faktaruta 1) vara till hjälp.

Behandling

Behandling av vuxna

Vid lindrig atopisk dermatit kan enbart mjukgörare vara tillräckligt för att hålla symptomen i schack. Om mjukgörare inte räcker och beroende på intensitet av den atopiska dermatiten, kan man sätta in periodvis behandling med utvärtes kortison i anpassad grad (grupp I‍-‍III).

Många gånger kan det vid exacerbation av eksemet vara bättre att inledningsvis behandla dagligen med preparat från någon av de högre grupperna, för att snabbt trycka ned inflammationen. Därefter kan man sedan övergå till underhållsbehandling (till exempel två gånger per vecka) i kombination med daglig mjukgörare.

Vid eksem i ansiktet och på andra ytor med naturligt tunnare hud kan med fördel topikala kalcineurinhämmare användas. Dessa anses effektmässigt vara ekvipotenta med topikala kortikosteroider grupp I‍-‍II.

Vid otillfredsställande effekt av mjukgörare och utvärtes kortison

Vid otillfredsställande effekt av mjukgörare och utvärtes kortison, eller vid behov av frekvent återkommande eller långvarig topikal kortisonbehandling bör man överväga annan form av behandling. För vissa patienter kan ljusterapi ha god effekt, men tillgången kan variera beroende på bland annat närhet till hudklinik.

På senare år har också urvalet av effektiva systemiska behandlingar ökat, exempelvis:

• interleukinhämmare
• metotrexat
• ciklosporin
• januskinashämmare (JAK)‍-‍hämmare.

Behandling med dessa sker i dagsläget som regel i hudklinikers regi. Systemiska kortikosteroider används numera mycket sparsamt och bör endast användas mycket kortvarigt i syfte att bryta ett svårt eksemskov.

Läs mer om behandlingsmodell för atopisk dermatit hos barn och vuxna i faktaruta 2.

Antiseptika

Det är vanligt med kolonisering av bakterier i ett eksem, inte minst Staphylococcus aureus, som i vissa fall kan störa läkningen eller bidra till att underhålla eksemet. I sådana fall kan utvärtes antiseptika vara indicerade, men i normalfallet är enbart antiinflammatorisk behandling tillräcklig.

Rengöring

För rengöring av huden används tvål och vatten, före smörjning (inklusive mjukgörare). Vid vätskande eksem kan man överväga behandling med kaliumpermanganatlösning (ex tempore-beredning), som har antiseptiska och adstringerande egenskaper.

Antibiotika

Vid uppenbara tecken till sekundärinfektion med mikroorganismer bör man överväga behandling med lämpligt antibiotikum (lokalt eller systemiskt), beroende på agens. Sådan behandling bör dock ske på tydlig indikation, då risk för överförskrivning och medföljande resistensproblematik är påtaglig.

Behandling av barn

Behandling av atopisk dermatit hos barn skiljer sig inte i stort från den hos vuxna, utan beror i båda fallen på utbredning och svårighetsgrad. I takt med att barnet blir mer självständigt och inte längre behöver föräldrarnas hjälp med till exempel smörjning med mjukgörare blir det allt viktigare att barnet själv lär känna sin sjukdom och förstår betydelsen av underhållsbehandling och följsamhet.

Många specialistkliniker erbjuder särskilda patientutbildningar (”eksemskola”) till barn med atopisk dermatit och deras föräldrar. Sådana interventioner utgör en viktig stomme i basbehandlingen av sjukdomen, för att främja och bibehålla en god följsamhet 

(2)

.