Eksem
Eksem är ett övergripande samlingsnamn för flera inflammatoriska tillstånd i huden med flera olika typer och uppkomstorsaker. Flera av dessa är mycket vanligt förekommande i befolkningen. Under åtskilliga decennier har smörjning med kortison haft en dominerande plats i behandlingen, men har på senare år fått lämna plats åt flera nya, modernare läkemedel.
De olika eksemtypernas manifestering i huden skiljer sig något åt, men gemensamma, typiska och vanliga kliniska symtom utgörs av:
- klåda
- rodnad
- papler (knottror)
- vesikler (små blåsbildningar)
- fjällning
- sprickbildning.
I det här avsnittet beskrivs de vanligaste typerna av eksem.
Generellt om eksembehandling
Innan man tar ställning till vilken behandling som är lämplig är det viktigt att ta reda på orsaken till eksemet, och om möjligt reducera eller eliminera bakomliggande eller bidragande faktorer. Eftersom det i många fall finns en barriärskada i eksemdrabbad hud är smörjning med mjukgörare som minskar/motverkar barriärskadan och hudtorrhet en av grundbehandlingarna av många eksem.
Inflammationsdämpande terapi
Steget därefter är olika former av inflammationsdämpande terapi. När det gäller topikala behandlingar är salvor feta och därför kan de vara att föredra vid behandling av torra och sprickiga eksemlesioner. Krämer kan dock upplevas som lättare att applicera på större ytor då de innehåller varierande mängd vatten. En viktig faktor i valet mellan salva och kräm är patientens egna preferenser. Krämer har ofta en högre kosmetisk acceptans. Flytande beredningar används ofta på hårbevuxna ytor som till exempel hårbotten.
Den dominerande antiinflammatoriska behandlingen vid eksem har historiskt sett varit topikala kortikosteroider (kortison). På senare år har dock andra preparatgrupper fått en växande plats.
Vid lindrigt till måttligt eksem är kortisonbehandling alltjämt förstahandsval av behandling. Säkerheten vid kortisonbehandling är hög och risken för systembiverkningar vid sådan tillfällig eller periodvis lokal steroidbehandling är liten.
Risk för hudatrofi och lindriga systemeffekter
Vid långvarig användning på stora hudytor, och framför allt med starkare kortison (grupp III-IV) finns risk för bland annat hudatrofi och lindriga systemeffekter. Eksem i ansiktet ska sällan behandlas med starkare preparat än grupp I, medan man i hudveck kan använda grupp I–II. Liniment och lösningar från grupp II–III är de lämpligaste beredningarna för hårbotten.