Bakteriella hudinfektioner
Som barriär mot omvärlden är huden frekvent exponerad för främmande organismer, alltifrån virus till ektoparasiter. Infektionens djup och svårighetsgrad avgör hur den bör behandlas.
Huden är rikligt koloniserad av olika mikroorganismer (svampar och bakterier) som ingår i dess normalflora, och som i sig utgör ett viktigt skydd mot andra, mindre önskvärda organismer. Detta sker dels genom konkurrens om näring, dels genom produktion av ämnen med bakteriostatisk effekt på exempelvis patogena bakterier
(25). I ogynnsamma fall och under särskilda betingelser, till exempel vid hudbarriärskada, kan även i normalfallet icke-patogen hudflora orsaka hudinfektion
(9)(26)
.
Hudinfektioners allvarlighetsgrad hänger i hög grad samman med hur djupt i huden de är lokaliserade. Ju mer djupgående hudinfektionerna är, desto större systemeffekter och risk för allmänpåverkan och komplikationer. Bland ytliga infektioner återfinns bland annat:
- impetigo
- follikulit
- tinea.
Erysipelas och abscess är exempel på mer djupliggande infektioner, ofta associerade med feber, smärta och allmänpåverkan.