Ångestsyndrom och orostillstånd
Ångest beskrivs som ett sinnestillstånd som karakteriseras av stark rädsla, nervositet eller oro. Ångest som enskilt symtom är mycket vanligt och kan förekomma vid både psykiska och kroppsliga sjukdomar och åkommor. Rekommenderad behandling av ångestsyndrom är i första hand psykoterapeutisk behandling och i andra hand farmakologisk behandling.
Enligt Diagnostic and Statistical manual of Mental disorders, DSM-5 och International Classification of Diseases, ICD-10, hör följande till gruppen ångsestsyndrom:
- paniksyndrom
- agorafobi
- specifik fobi
- social fobi
- generaliserat ångestsyndrom
- separationsångest
- selektiv mutism
- substans-/läkemedelsinducerat ångestsyndrom.
Tvångssyndrom klassificeras inte längre som ett ångestsyndrom. Det gör inte heller posttraumatiskt stressyndrom, som nu ingår i kategorin trauma- och stressrelaterade störningar.
Ångest är ett vanligt symtom i primärvården och patienter med ångestbesvär är en viktig och förhållandevis resurskrävande patientgrupp. Ofta upplever patienterna inte ångest som ett psykiskt besvär utan som kroppsliga besvär. Majoriteten av de patienter med ångest som söker på vårdcentralen gör det på grund av kroppsliga besvär, såsom:
- hjärtklappning
- bröstsmärtor
- magbesvär
- annat kroppsligt besvär.
Det är viktigt att kunna erbjuda symtomatisk behandling samtidigt som en diagnostisk process pågår. Då finns möjlighet att ge psykologisk behandling, psykoedukation och andra stödjande insatser för att hantera ångesttillståndet samt beakta möjligheten av somatisk genes, eller samsjuklighet.
Om man kan erbjuda tillgänglighet och kontinuitet finns goda möjligheter att tillsammans med patienten komma fram till både rätt diagnos och anpassad behandling efter patientens behov.
I första hand rekommenderas psykopedagogiskt stöd eller psykologisk behandling med uppföljning. Läkemedelsbehandling rekommenderas i andra hand.
Det är viktigt att det finns möjlighet till uppföljning för att patienten och vården ska kunna komma fram till bästa behandling. Ångestsyndrom kan medföra att en person får svårighet att klara sitt dagliga liv, med nedsatt livskvalitet som följd. Om personen inte får rätt behandling i tid finns det risk för:
- försämrad funktionsförmåga
- långvarig sjukdom
- återinsjuknande.
Det kan även finnas risk för suicid.
Patienter med ångestsyndrom har en betydande överdödlighet och en ökad risk för att utveckla somatiska sjukdomar som:
- cerebrovaskulära sjukdomar
- aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom
- hypertoni
- gastrointestinal sjukdom
- luftvägssjukdomar.